(Alltid öppet)

I slänten vid gårdens västsida ligger ett väl bibehållet redskapshus med spåntak byggt på 1800-talet och ett litet fähus – nu ombyggt till stall. Det var platsen för ett vardagsdrama årtiondena runt sekelskiftet 1900, då en äldre kvinna bodde där tillsammans med en ko och tre getter. ”Nissnissfastas fjås” kom det att kallas. Nissniss Anna Hansdotter, som hon hette, hade återvänt till barndomshemmet. Det var överbefolkat i mangården, så hon valde själv att bo i fähuset. Riksantikvariatets upptecknare etnologen Sigurd Erixon och museimannen Björn Hallerdt betonar att företeelsen att bo tillsammans med husdjur ”måste anses vara tillfällig, framtvingad av en tids ovanlig trångboddhet”. Uppteckningarna skedde under en fyrtioårsperiod första hälften av 1960-talet då det moderna Sverige växte fram och kanske krävde den progressiva tidsandan att man skulle sätta ”Nissniss fastas” boende i ett förklarande ljus för att inte förmörka bilden av Fattigsverige.

Väggarna har rester av linagnsputs, som består av en blandning av sand och lin att applicera på en timmerstomme för att skapa en slät yta. Innertaket är plant. Inredningen består av en hörnspis och säng. Ena hälften av golvet är av trä. Men den nedre delen, avsedd för djuren, har jordgolv som vanligen beströddes med tallris. På södra väggens utsida intill en rektangulär glugg finns inskriptionen AAD 1796, sannolikt tillkomståret eller nära detta.