Finngården har haft två fähus. Båda uppförda i sedvanligt grovt timmer. Likaså hade båda vedtak på mittås och ett par sidoåsar, täckja i krokar i trä, med takveden utbytt mot spån. Innertaken var plana och båda hade jordgolv. Det västra fähuset (F11) som låg med ena långsidan efter bygatan/ landsvägen är numera rivet. Det var bortom räddning på grund av bristande underhåll.

Det kvarvarande fähuset är inrett i fyra bås och en kätte på jordgolv för gårdens får, getter och kor. Men allmänt i de övre Dalarna användes fähusen också för att ge gårdens eget folk och besökande sängplatser. Tiggare fick sova där. Där hade ofta några äldre eller yngre sina stadiga sovplatser. Mycket vanligt var det också, att hela familjen vid perioder av stark kyla flyttade ut till det varmare fähuset.

Taket är numera av plank. Den södra sidan är försedd med tre gluggar och ett fönster. Det norra har endast tre gluggar. Gaveln mot väst har både fönster och en gödsellucka. Där fanns en dyngstadsbalk delvis i skiftesverk, det vill säga med plank infälld i vertikala spår i nedslagna stolpar. Numera riven. Men dyngstaden kan spåras i den rikare växtligheten och genom gödselluckans läge.

Motstående gavel i öster har en större täckt lucka över dörren. Vissa timmerstockar är vitfläckiga, En förklaring till detta fenomen kan vara att fähus ibland, enligt en muntlig källa, kalkades. Fähuset tillhör 1800-talets byggnader.