Den som öppnar bygatans liderport till Finngårdens tun skådar rätt in i Gammelstans essens – den ålderdomliga miljön med en gången tids byggnadsteknik i timmer i nyanser av grått och brunt. Fattigsveriges kulörer. Blicken möter rakt fram en matbod och en kornlada med förtak. Man passerar in på tunet mellan två stall. Till vänster vilar parstugan. Ingången har en tillbyggd förstukvist av bräder, profilerade i hörnen. Stugan är uppförd i bilat timmer. Taket är ett klovetak. Timringen visar att norra delen (vänster framifrån) är äldst, uppförd vid 1600-talets mitt. Den södra delen byggdes på vid 1700-talets början. Den benämndes bakstugan, vilket understryker att den delen är tillbyggd. Men när gården delades omkring 1850 togs båda hälfter i bruk som bostäder. Detta innebar att på 1890-talet bodde 17 personer där, 13 barn och 4 vuxna. Finn Anders Hansson (1885 - 1970) tillhörde den barnaskaran. Han blev något av en ikon som den siste invånaren i Gammelstan och satte med sin död 1970 slutpunkten för de nio generationer som bott där.