Närmast parhusets södra del ligger ett tvåvånings portlider med den östra gaveln mot en matbod som i sin tur fungerar som stöd åt en enkel vedbod. Den andra gaveln vetter åt ärtladan (nr 4). Inne i skulten ovan öppningen finns en sänglåda av plankor, som vittnar om att så fort som väderleken tillät sov säkert någon eller några av familjemedlemmarna där. En avlastning i trångboddheten.

Matbodens dörr ligger mitt på gaveln. Innanför den förvaras laggkärl, ostformar, en handkvarn etc. Ovanför den lyser två inskriptioner i rödfärg, HAS och årtalet 1832. Den står förmodligen för Hans Andersson (1808-1848) en av invånarna i Nissnissgården enligt namnlängden. Årtalet ger sannolikt besked om när lidret stod färdigt. Det har sedan dess varit den viktigaste inkörsporten till gårdstunet. Lidret är av sent datum. Det finns inte med på storskifteskartan från 1827. Den visar att det låg en betydligt mindre byggnad på snedden mellan parstugan och ärtladan.

En intressant detalj är de nötningsskador i virket på den massiva hyllbrädan till höger om matbodens dörröppning. Enligt traditionen är de orsakade av otaliga tungor tillhörande getter, kor och får som slickat på den. Därtill lockade av saltlake som läckt ut från matboden, där kött och fisk förvarades i stora laggkärl, som inte blev helt täta förrän laggstavarna svällde av saltlaken och tätade kärlets springor.